Det är så jäkla synd om vissa människor som är fast i kaloriträsket. Läste precis en tjejs blogg och kommenterade också därför att jag inte kunde låta det vara. Hon har anorexia och njuter av svälten. Det är väl det anorexia handlar om på ett djupare plan: kontrollbehovet och självdestruktiviteten. Man njuter av att man klarat av att undvika mat eller bara ätit grönsaker och soppa i ett par dagar. Njuter av magonten, av att kroppen hela tiden skriker efter mat men man klarar av att stå emot den. Men sedan när ska man motarbeta sin kropp? Den tillhör ju Dig! Ingen annan än Du bestämmer över dina tankar och handlingar. Njut av det istället! Vill kroppen äta så ge den mat, vill den ha något sött så ge den det – kontrollen är att inte ge den FÖR mycket när suget blir för ivrigt. Att inte äta alls är ganska enkelt, i några dagar i alla fall. Jag har själv känt av de tendenserna och experimenterat under min tonår. Jag minns särskilt en söndag när jag var 16 eller 17 år. Jag hade bara ätit en tallrik soppa den dagen. Fy vad kroppen ville ha mer. Jag var ju aktiv, sprang och styrketränade redan då. Min ämnesomsättning var på topp och allt jag gav min kropp var soppa den här söndagen. Jag kände att jag hade full kontroll på mig själv. Jag var faktiskt lite stolt. Sjukt nog. För samtidigt mådde jag så jäkla dåligt. Ville bara ha mat. Var uttråkad men orkade inte riktigt göra någonting. Alla tankar den dagen gick åt till mat, en dag av många liknande. Som tur var kom jag snart fram till att jag ville ägna mina tankar åt något vettigare än att tänka på vad jag inte fick äta.

Ett annat minne från tidigare i tonåren är när min närmaste vän ringde och sade att hon inte kunde komma till mig på nyårsafton. Vi var några tjejer som skulle träffas, äta middag, dricka lite cider och smälla raketer. Men hon kunde inte vara med. Hon låg på sjukhuset. Och just då visste jag inte hur nära det var, det förstod jag först i efterhand. Hon var på väg att dö. Ett år tidigare slutade hon mer eller mindre att äta, det enda som gick ner var i princip frukt. Vi är väldigt nära vänner än idag och jag hade varit helt knäckt utan henne. Har mått dåligt i 10 år över tanken på att hon kanske inte hade funnits idag om inte hennes familj bestämt att nu fick det vara nog.

Så snälla tjejer och killar. Det kan gå fort det här med ätstörningar. Det finns en anledning till varför allt levande behöver föda. Till och med en bil behöver bensin, vad tror ni inte då att en människa behöver? Sluta straffa er själva, LEV istället nu när ni kan. Medan ni är unga. Gå till läkaren och be om hjälp. Den finns bara ni frågar efter den. Jag fattar att ni vill vara smala för att då blir man automatiskt lycklig tänker ni men det är inte sant. Inte någonstans. Du kommer aldrig att känna dig lycklig förrän du accepterar dina positiva och negativa sidor och att livet har sin gång och vissa saker kan man inte förändra, de måste man bara acceptera. Ett av dem är att alla inte har tänker och fungerar likadant. Vissa är smarta, andra tänker inte lika långt. Vissa har anlag för att vara stor och andra för att vara små. Vissa älskar godis medan andra inte klarar av något sött alls. Vi är olika men i grund och botten dem samma.

Fy sjutton jävlar vilken löprunda jag nyss gjorde. Första 4 kilometerna gick bra då jag hade medvind och knappt kände av regnet men när jag skulle jogga tillbaka då kom motvinden i full kraft och regnet piskade i ansiktet. Fick kippa efter andan och emellanåt kändes det som att jag inte kom någon vart. Att jag bara joggade på stället för att vinden var så stark. Tror aldrig jag har haft en så jobbig sträcka att ta mig igenom. Tänkte hela tiden, lite till fokusera på något annat, liiite till! Till sist var det bara några hundra meter kvar och då var det bara att kämpa järnet och det gick! 7 kilometer blev det och jag är riktigt nöjd. Det trodde jag inte då jag var ganska så otaggad innan och var nära på att vända när jag kom ut men inte då. Det är bara att göra det och vara stolt över sig efter. Så tänkte jag – och det gick! Nu är jag superduper sugen på att dra till gymmet men jag ska iväg snart och är borta hela kvällen så det får la bli imorgon istället. Kan inte köra på 100 % jämt men det är svårt att hålla tillbaka när man är peppad.

Här är jag och mitt ena öga. Ifall ni glömt hur jag ser ut efter mitt sega bloggande på sistone.

Träningen går riktigt bra just nu fast jag känner att kroppen är tröttare än vanligt. I tisdags skulle jag springa 7-8 km, helst inte längre, hade jag bestämt på förhand för att vänja in kroppen nu efter att jag varit sjuk. Det slutade på drygt 9 km på en hyfsat bra tid. Igår tränade jag ben och vader och det känns idag kan jag säga. Tränade på mitt ”gamla” gym och fick språka en del med medlemmarna nu när man inte träffar dem så ofta längre. Så ett pass som vanligtvis tar 1 timme tog 1,5 igår. Fick skynda mig hem för att göra middagen och plugga sedan kan jag säga men det är alltid kul att få träffa dem igen. Förut träffade jag vissa medlemmar flera dagar i veckan och eftersom jag jobbade och ofta hade det lugnt, kunde vi prata hur länge som helst men nu när jag knappt träffar vissa längre så blir det att man har mer att prata om men på kortare tid. Jag vill ju helst inte prata alls när jag kliver in på gymmet, då vill jag bara köra mitt race med fullt fokus och sedan gå hem igen. Men det blir ju så och det är inget jag ogillar, då hade man bara kunnat vända bort blicken om man nu inte vill prata fast det känns ju för jäkla otrevligt tycker jag.

Nu bara pladdrar jag en massa, antagligen för att jag snart ska sova och bara kände för att kladda ner ett litet inlägg om vad jag haft för mig i veckan. Jag styrketränade i måndags och körde Easyline då också. Imorgon bitti blir det gym eller löpning, har inte riktigt bestämt mig än. Är sugen på att styrketräna fast det varit smidigare att få in på lördag men aja, jag får se vad jag känner för när jag vaknar.

Ser väldigt frestande ut. Zzzzz…..

Sov gott!

Gym OCH löpning blev det idag, på samma pass dessutom. Brukar annars dela upp det; springa på morgonen och styrketräna på kvällen men kände att jag ville tillbringa dagen med min älskling som kom hem inatt efter att ha varit iväg några dagar. Så jag vandrade ner till gymmet vid lunch och körde lite bröst, axlar och mage och stack sedan ut på en joggingrunda på 7,5 km. Blev lite längre än jag räknat med men det var en glad bonus. Är så taggad inför träningen numer. Inte varje dag men oftast. När jag gick till gymmet idag hade jag till och med ett leende på läpparna för jag var så galet sugen på att bara köra slut på mig själv. Nej, nu ska jag ha myskväll. Har bara varit mys hela eftermiddagen men det är ju lika bra att fortsätta då tycker jag.

Idag spenderade jag min dag i en gymnasieskola, instängd i ett klassrum, frenetiskt skrivande på det som kan avgöra om jag kommer in på högskolan nästa år. Jag skrev alltså högskoleprovet! Helt frivilligt också, man undrar varför när man sitter där och tänker så hjärnan knakar. Man tar sig igenom den där långa dagen av oändligt många prov (känns det som!) och gissar sig fram emellenåt. Jag har skrivit högskoleprovet en gång tidigare och tyckte att det var svårare då, förmodligen för att jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta. Idag var jag lite mer beredd på det även om det är ett helt nytt prov. Nu är det 2 st matematiska likadana prov och 2 st verbala (ordförståelse, svenska texter och engelska texter). Nu hoppas jag att jag slipper göra om det. När man sitter där känns det precis som om man går i skolan igen med lektioner, raster och lunch. Som tur är går dagen superfort. Man vill ju inte att tiden ska ta slut. Proven är utformade så att man mer eller mindre precis hinner skriva dem tills det gått 55 minuter och provtiden är över.

Får reda på resultatet om 3 veckor. Hoppas tiden går snabbt!

Har haft en bra dag, hunnit med en hel del. Jobb, tvätt, löprunda, handlat, ätit, duschat och alla de vanliga bestyren. Löprundan fick jag ta direkt när jag kom hem, hade 45 minuter på mig att slänga in tvätt i maskinen och ut och springa så det fick gå undan. Ville springa i minst 40 minuter och precis den tiden blev det också upptäckte jag när jag kom hem. Då var det bara direkt ner i källaren för att tömma maskinen och bära upp tvätten. Var så seg efter jobb först så jag trodde inte att jag skulle orka springa men det gick riktigt bra ändå. Det gällde bara att ge sig själv en spark där bak så gick det.

Sitter dock här proppmätt nu efter att ha ”tillåtit” mig en sådan kväll när jag kunnat äta precis vad jag känt för utan att tänka för mycket. Annars brukar jag sluta äta när jag känner att det är tillräckligt. Men inte ikväll. Så det blev glass och chips och nu värker magen. Trodde det skulle ta stopp mycket tidigare men icke, den här kroppen får tydligen plats med mycket mer än jag trodde. Jaja, jag får skylla mig själv som mår illa nu. Förr kunde jag äta sådana här mängder och ännu mer och visst till slut blev jag illamående men det dröjde. Då var jag dessutom mindre men jag antar att kroppen vande sig vid att äta hela lass med mat varje lördag som jag då hade som ”ätardag”. Numera undviker jag att frossa för mycket, även om jag fortfarande äter mer än många av mina vänner – och min pojkvän. En myskväll kan jag lätt äta 100-200g choklad medan mina vänner bara äter några bitar. Vet inte om det är sedan tonåren när jag frossade vilt eller om det beror på min träning. Men jag tycker väl att jag kan få äta tills jag inte är sugen längre sålänge det inte är enorma mängder (som ikväll ). Jag ”försvarar” mitt godisätande genom att tänka att jag knappt dricker alkohol, inte rökar, tränar mycket och äter nyttigt i övrigt. Men för mycket är nog aldrig bra.

Imorgon är det dags för högskoleprov och jag ska skriva det! Har suttit och gjort övningstest på nätet nu innan för att komma in i tänket. Gjorde det för första gången förra året och jag ska erkänna att jag tyckte det var dööötråkigt. Men jag vill ju plugga vidare och jag upptäckte att högskolepoängen väger ofta mer än betygen när man söker in till något program så därför väljer jag att sätta mig bakom skolbänken och skriva det återigen. Får verkligen hoppas att jag höjer mitt snitt så det inte är förgäves. Haha, det hade varit riktig ironi. Göra något man inte vill och man skulle lika gärna kunna göra det ogjort. Vi får se!

Ja, jag vet. Jag blir så bra på bild.

NOT!